MEDIA / ARTICLES

NORRKÖPINGS TIDNINGAR

JULY 1997

Bali nästa för Richard Winkler

Kärleken och lusten till måleriet lockar honom till andra sidan jorden.

För cirka tio år sedan kunde man hitta hans illustrationer på NT:s ungdomssida. I dag flyger han från Arlanda på väg mot konstnärslivet på Bali. Med sig i bagaget har han några av sina senaste dukar, hoprullade i ett fodral för fiskespön. Det har hänt mycket sedan Richard Winkler flyttade från Norrköping till Stockholm för åtta år sedan.

-Jag har aldring varit i Indonesien förrut, berättar han när vi träffar honom i hans tomma ateljélägenhet på Uggelviksatan i Stockholm två dagar före avfärden.

En TV, några lånade videofilmer, en halvpackad resväska, lite sängkläder, några målningar och tvätt på elementen är några av de få saker som finns kvar i lägenheten. De sista möblerna försvann några timmar tidigare.

De två sista nätterna före avfärden skulle han sova på en tunn madrass som han sedan skulle slänga.

I morse låste han dörren, slängde in nycklarna genom brevlådeinkastet och gick.

Mitt liv har varit ganska planerat hittills. Jag har rört mig från punkt till punkt. Nu kommer jag att få lösa saker och ting allteftersom de dyker upp.

Richard Winkler föddes i Norrköping 26 juni 1969. Det var när han gick på naturvetenskaplig linje på Hagaskolan han bestämde sig för att lära sig teckna. Alla som har läst serietidningar har säkert sett reklamen där. Åke Skiöld lovade att lära läsaren att rita till brevkursen.

-Han rättade ens teckningar med röd penna, minns Richard. Mina första försök var alldeles rödklottrade och jag funderade många gånger på att ge upp.

15 kursbrev, ett i månaden, blev det i alla fall. Det var också under gymnasietiden som Richard började medverka på UngNt, som skribent, fotograf och illustratör.

Efter gymnasiet kom Richard in på Nyckelviksskolan i Stockholm där han under ett år pluggade på skolans bildillustrationslinje.

Han forsatte till Beckmans reklamlinje där han gick i tre år.

-Då var jag helt säker på att jag skulle arbeta med reklam, berättar han. Men i tvåan började jag måla och jag kom underfund med att det var mycket roligare att göra egna saker, än saker som andra sagt åt mig att göra.

Redan under skoltiden började han frilansa som illustratör. Och det är så han främst försörjt sig under de fyra år som gått sedan han slutade på Beckmans. Målandet har han bara kunnat ägna sig åt vid sidan av sina reklam och illustrationsuppdrag för bland andra Telia, Apoteket, Allt om Trädgård och NT.

-Det är så frustrerande att vara tvungen att lägga sina egna grejer åt sidan för att ta uppdrag. Men jag har varit tvungen att göra det för att överleva, säger Richard.

-Det är också ett av skälen till att jag flyttar till Indonesien, fortsätter han. Jag vill ägna mig mer åt måleriet och i Indonesien är det billigare att leva. Dessutom finns det mycket mer pengar i Sydostasien än här hemma. De som har pengar där spenderar dem på lyxkonsumtion som konst och bilar. Konstintresset är större och gallerierna betalar mycket mer för konsten där än här.

En annan orsak till flytten är Hayati, flickan han brevväxlat med i tio år, och som han träffade för första gången i vintras.

-Då träffades vi på Sri Lanka, berättar han. Och sedan har Hayati varit här i Stockholm.

Kärleken hade dessförinnan vuxit fram efter en intensiv kontakt per brev, fax och telefon.

-Det är en ganska märklig känsla att träffa skalet till den person man lärt känna på det sättet, säger han. Även om hon hade skickat kort så är det inte samma sak som att träffas på riktigt.

Brevväxlingen inleddes på engelskalektionerna på Hagagymnasiet. I början hade Richard Winkler ganska många brevvänner i Australien, Nya Zeeland och Indonesien. De blev färre ju längre tiden gick men med Hayati tappade Richard aldrig kontakten helt.

I februari kom tankarna på att emigrera till Indonesien. Richard började så sakteliga göra sig av med alla sina saker och fixa nya hyresgäster till lägenheten

-Det är otroligt så mycket skräp man samlar på sig, konstaterar han. Jag trodde jag skulle klara mig med en resväska och handbagage men jag har skickat ner flera kartonger redan. Ett litet startpaket med färger, penslar och så förstås staffli väntar på Richard när han kommer fram. Han vet inte hur svårt eller lätt det är att få tag i sådana saker i Indonesien.

Klockan 9,40 i dag lyfter planet från Arlanda med Richard Winkler, tuben med målningar och drygt 25 kilo bagage. Efter cirka 16 timmars effektiv restid, med mellanlandningar i Köpenhamn och Singapore, landar han på Bali där Hayati bor just nu. Sedan reser de båda till Jakarta där hennes familj och vänner bor. De tänker ta det lite lugnt i början för att Richard ska lära känna landet. Hayati är ledig någon månad innan hon ska börja ett nytt jobb som marknadsförare på ett franskt företag i Indonesien.

I första hand har Richard fått visum för två månader i republiken. Sedan måste han skaffa nytt visum. Eftersom han har anknytning till landet slipper han i alla fall, som turister måste, lämna landet när han söker visum på nytt.

-Vi får väl se hur jag kan göra sedan, säger han.

Så småningom tänker Richard och Hayati hyra ett hus. Hayati har rekognoserat lite och det verkar inte råda någon bostadsbrist. Ett hus med tre rum och kök kostar ungefär 10000 kronor per åt att hyra.

-Vi bosätter oss nog i närheten av konstnärsbyn Ubud, där både västerländska och lokala konstnärer bor och arbetar.

-Det var två västerlänningar som bosatte sig där en gång i tiden. De både kom med förändringar och inspirerade indonesierna.

Det finns en ganska stark målartraditition i Indonesien som tilltalar Richard Winkler. Han tror att hans egna målningar kan passa in där med sina starka färger och stiliserade växter. Vid sina tre resor till Sri Lanka har han inspirerats av växtligheten där.

Och jag tror att det blir ännu häftigare i Indonesien, säger han.

Richard berätter att lägenheten sett ut som en djungel tidigare. Det enda som påminde om dessa dagar när NT var där, var en vissen klätterväxt i duschrummet. Den konstgjorda skogen på Bali.

ANNA BENNICH