MEDIA / ARTICLES

NORRKÖPINGS TIDNINGAR

JULY 2009

Balikonstnär inspirerad av naturen

 

nt-se-1

Konstnären Richard Winkler med familj är på besök i barndomsstaden Norrköping. På Bali där han är bosatt sedan tolv år tillbaka, väntar 22 målningar och fem skulpturer på att färdigställas inför en av Asiens största konstmässor.

Hela familjen hukar under ösregnet, påbyltade med jackor och långbyxor.

– Ja, det är ovant för dem att ha så mycket kläder på sig, skrattar Richard Winkler, konstnär och bosatt med sin familj på Bali.

Nu är han på besök i hemstaden med sin fru Regine och deras döttrar Dinda och Nadia, fem respektive två år. Norrköpings Tidningar är inte obekant mark för Winkler, som skrev för UngNT i tonåren.

Du har bott på Bali i tolv år nu och senast vi träffade dig här på NT var 1999. Vad har hänt i ditt konstnärskap sedan dess?

– Ja, när jag kom till Bali hade jag redan utvecklat min egen distinkta stil och den har jag utvecklat sedan dess. Jag har blivit mer figurativ. Innan dess var det mer abstrakta former. Nu börjar jag nästan att återkomma till det abstrakta igen. Jag fokuserar åter på formerna. Jag tror det har att göra med att jag börjat skulptera. Det har jag velat i många år för mina målningar är så skulpturala. Men att arbeta tredimensionellt kräver utrymme. Jag måste ha två ateljéer och det har jag nu.

Richard berättar hur han växte ur sin förra ateljé och att hans målningar har växt i storlek med åren, så även hans skulpturer.

– Ja, jag tänker ofta, hur kommer det här att se ut när det är stort, om det är större än jag själv? Det skapar ett annat intryck.

Just nu förbereder han sin utställning inför Art Singapore, en av Asiens största konstmässor, i höst. Han vänder sig till Regine, som tidigare arbetade med marknadsföring, men nu ägnar Richards konstnärsskap och barnen all tid.

– Är det fjärde gången jag ställer ut på konstmässan i Singapore?

Hon nickar samtidigt som hon vyssjar tvååriga Nadia till ro för sin “day nap” och mutar Dinda med några helsvenska bokstavskex.

-Jag skulle inte klara mig utan Regine, skrattar Richard. Hon ägnar mycket tid åt att prata med gallerister, boka och organisera. Sådant tar sådan tid, men Regine är duktig på att prata med folk. Tack vare henne kan jag arbeta med det här.

– Det är många konstmässor i Asien och det växer hela tiden. Min indonesiska gallerist samarbetar med andra gallerier i världen. Jag har också haft separatutställningar på Art Taipei, konstmässan i Taiwan två gånger och i Jakarta som utgör den stora konstmarknaden här i Indonesien.

Nu ska han alltså ställa ut två och ett halvt års arbete vilket ska resultera i 22 stycken färdiga målningar i formatet 150 X 200 cm och fem skulpturer i brons.

Men att skulptera är mer tidsmässigt och fysiskt krävande?

– Ja, mitt måleri är ju mer petigt, inte alls vilt. När jag skulpterar arbetar jag först i gips, sedan görs vaxkopior som ska bakas in i gips igen och därefter ska formen gjutas i brons. De sista stegen i den här processen görs på centrala Java. Jag började arbeta med skulpturerna i oktober förra året och nu har de första kommit ut ur sina former. Sedan ska det putsas och patineras, ja det är många steg innan de blir färdiga.

Inspirationen söker Richard i naturen. Han har alltid varit intresserad av det som växer. Som liten plockade han blommor och tyckte om att plantera. Ateljén i Stockholm försåg han med tropiska växter under de stora takfönstren.

Nu för tiden tar han Vespan upp på småvägarna i bergen för att få nya intryck. Han skissar aldrig på plats.

– Jag är en ateljékonstnär som stänger in mig och jobbar med mina intryck. Förr tyckte jag om att teckna kroki efter modell. Det började med människokroppar – formen – den finns kvar i måleriet och skulpturerna.

På frågan om familjen har rotat sig för gott på Bali, svarar Richard utan tvekan.

– Vi trivs jättebra där vi bor. Det känns mycket rotat och stabilt. Det är mycket lättare att leva i Indonesien, man kan få hjälp med saker och ting. Vi har kvalitetstid tillsammans. Ibland undrar jag hur folk orkar här hemma där man måste göra allt själv. Man ska jobba, helst göra karriär, vara en bra mamma och pappa och ha en romantisk relation. När vi var här för två och ett halvt år sedan var Dinda liten och Nadia en fyra månaders baby. Innan vi var klara med frukost, duschade och påklädda hade solen gått ned. Det är väldigt påfrestande här för familjer, det tänker jag ofta på. Hur orkar människor? Det är så mycket man ska leva upp till här. Klimatet avgör också. Jag brukar berätta det för Regine, att det är så stor skillnad på sommaren och vintern hur vi umgås med varandra i Sverige.