-Jag har aldring varit I Indonesien föorut, berättar han när vi träffar honom i hans tomma ateljélägenhet på Uggelviksatan I Stockholm två dagar fore avfärden.
EnTV, några lånade videofilmer, en halvpackad resväska, lite sängklarder, några målningar och tvätt på elementen är några av de få saker som finns kvar i lägeheten. De sista möblerna försvann några timmar tidigare.
De två sista nätterna fore avfärden skulle han sova på en tunn madrass som han sedan skulle slänga.
I morse låste han dörren, slängde in nycklarna genom brevlådeinkastet och gick.
Mitt liv har varit ganska planerat hittills. Jag har rört mig från punkt till punkt. Ni kommer jag att få lösa saker och ting allteftersom de dzker upp.
Richard Winkler föddes I Norrkoping 26 juni 1969. Det var når han gick på naturvetenskapling linje p å Hagaskolan han bestämde sig för att lära sig teckna. Alla som har läst serietidningar har säkert sett reklamen där. Åke sköld lovade att lära läsaren att till brevkursen.
-Han rättade ens teckningar med röd penna, minns Richard. Mina första försök var alldeles rödklottrade och jag funderade många ganger på att ge upp.
15 kursbrev, ett I månaden, blev det i alla fall. Det var också under gymnasietiden som Richard började medverka på UngNt, som skribent, fotograf och illustrator.
Efter gymnasiet kom Richard in på Nyckelviksskolan i Stockholm där han under ett år pluggade på skolans bildillustrationslinje.
Han forsatte till Beckmans reklamlinje där han gick I tre år.
-Då var jag helt säker på att jag skulle arbeta med reklam, berättar han. Men i tvåan började jag måla och jag kom underfund med att det var mzcket roligare att göra egna saker, än saker som andra sagt åt mig att göra.
Redan under skoltiden började han frilansa som illustrator. Och det är så han främst försörjt sig under de fzra år som gått sedan han slutade på Beckmans. Målandet har han bara kunnat ägna sig åt vid sidan av sina reklamoch illustrationsuppdrag för bland andra Telia, Apoteket, Allt om Trädgård och NT.
-Det är så frustrerande att vara tvungen att lägga sina egna grejer åt sidan för att ta uppdrag. Men jag har varit tvungen att göra det för att överleva, säger Richard.
-Det är också ett av skälen till att jag flzttar till Indonesien, fortsätter han. Jag vill ägna migmer åt måleriet och I Indonesien är det billigare att leva. Dessutom finns det mzcket merpengar I Sydostasien än här hemma. De somhar pengar där spenderar dem på lyxkonsumtion som konst och bilar. Konstintresset är större och gallerierna betalar mzcket mer för konsten där äan häar.
En annan orsak till flytten är Hayati, flickan han brevväxlat med I tio år, och som han träffade för f;rsta gången i vintras.
-Då träffades vi på Sri Lanka, berättar han. Och sedan har Hayati varit här i Stockholm.
Kärleken hade dessförinnan vuxit fram efter en intensiv kontakt per brev, fax och telefon.
-Det är en ganska märkling känsla att träffa skalet till den person man lärt känna på det sättet, säger han. Även om hon hade skickat kort så är det inte samma sak som att träffas på riktigt.
Brevväxlingen inleddes på englsklektionerna på Hagagzmnasiet. I början hade Richard Winkler ganska många brevvänner i Australien, Nya Zeeland och Indonesien. De blev färre ju läangre tiden gick men med Hyati tappade Richard aldrig kontakten helt.
I februari kom tankarna på att emigrera till Indonesien. Richard började så sakteliga göra sig av med alla sina saker och fixa nya hyresgäster till lägenheten
-Det är otroligt så mycket skräp man samlar på sig, konstaterar han. Jag trodde jag skulle klara mig med en resväska och handbagage men jag har skickat ner flera kartonger redan. Ett litet startpaket med färger, penslar och så förstås staffli väntar på Richard när han kommer fram. Han vet inte hur svårt eller lätt det är att få tag i sådana saker i Indonesien.
Klockan 9,40 i dag lzfter planet från Arlanda med Richard Winkler, tuben med målning ar och drygt 25 kilo bagage. Efter cirka 16 timmars effektiv restid, med mellanlandningar i Köpenhamn och Singapore, landar han På Bali där Hayati bor just nu. Sedan reser de bådatill Jakarta där hemmer familj och vänner bor. De tänker ta det lite lugnt i början för att Richard ska lära känna landet. Hayati är ledig någon månad innan hon ska börja ett nytt jobb som marknadsförare på ett franskt företag i Indonesien.
I första hand har Richard fått visum för två månader I republiken. Sedan måste han s;ka nztt visum. Eftersom han har anknztning till landet slipper han i alla fall, som turister måste, lämna landet när han söker visum på nztt.
-Vi får väl se hur jag kan göra sedan, säger han.
Så smaningom tönker Richard och Hayati hydra ett hus. Hayati har rekognoserat lite och det verkar inte råda någon bostadsbrist. Ett hus med tre rum och kök kostar ungefär 10000 kronor per åt att hzra.
-Vi bosätter oss nog i närheten av konstnärsbzn Ubud, där både västerländska och lokala konstnärer bor och arbetar.
-Det var två västerlänningar som bosaatte sig där en gång i tiden. De både kom med förändringar och inspirerade indonesierna.
Det finns en ganska stark målartraditition i Indonesien som tilltalar Richard Winkler. Han tror att hans egna målningar kan passa in där med sina starka färger och stiliserade växter. Vid sina tre resor till Sri Lanka har han inspirerats av växtligheten där.
Och jag tror att det blir ännu häftigare i Indonesien, säger han.
Richard berätter att lägenheten sett ut som en djungel tidigare. Det enda som påminde om dessa dagar när NT var där, var en vissen klätterväxt i duschrummet. Den konstgjorda skogen på Bali.
ANNA BENNICH